Andra advent..

Nu börjar det närma sig andra advent. Vi är verkligen duktiga med att hålla oss till adventstraditionen i sverige.. Trots att få av oss är direkt troende. Få av oss vet egentligen inte ens varför vi firar advent. Inte jag heller. Men endå så är det något som känns viktigt att uppmärksamma i hemmet. Vi pyntar med barnen, bakar, tänder det andra ljuset osv. Kan även det här röra sig om att man på något vis vill känna en smula sammanhang med någonting? Att vi väntar på den stora dagen då släkt och vänner samlas.

Jag är ändå lite fundersam över att det behöver finnas något som avdentsfirande i vår tid. Behöver vi en ring i almanackan för att känna att vi tillhör, att vi tillsammans förbereder julen och känner oss delaktiga, och vad händer med de människor som känner utanförskap som inte har några att vänta in julen med? Vad händer me de människor som är barnlösa, rotlösa, deprimerade, ensamma och otrygga, utan pengar inför advent och julen? Nu förtiden vet jag att människor går hellre på krogen än firar jul på julafton. En del av oss gör båda delarna. Det är enligt min mening lyckat att kunna göra det, där känner man åtminstone inte av denna ensamhet, när man kanske vet om att fler letar sig ut ur sina hem på julafton.

 Det jag kan undra över är över om man går ut i syfte att känna sig fri och glad, eller helt enkelt letar sig ut för att det inte finns något annat alternativ. Är festandet en lösning på dagens ensamhet? Att inte känna att man tillhör?
Det råder en del dubbelmoral i att fira jul idag. Många människor har heller inte lust att fira jul. Traditionen svalnar och jag tror det beror på att människor lever inte idag som man kanske gjorde för femtio år sedan. Vi lever i vald ensamhet, vi arbetar på julen, vi reser, vi avsäger oss släktsammankomster, det blir för dyrt att köpa julklappar till alla, föräldrar till barnen skiljer sig, bor på olika håll och vill olika saker. Hur kommer nästa generation att fira jul? Och vad betyder julen nu i gämförelse med för x antal år sedan när själva julfirandet var på ett sätt obligatoriskt?

Fick en lapp med mitt barn hem från förskolan häromdagen. Det var en förfrågan att barnen ska tillsammans med fröknarna åka till en kyrka i staden och titta på julkrubba. De ville ha föräldrarnas godkännande att deras barn fick delta i denna juleceremoni.
Många är ateister nu för tiden, en del av barnen är muslimer och vice verca. Vi VET att vi blir och är mer fritänkande nuförtiden, och vi VET inom oss att traditionen inte är densamma som förr. Ändå klamrar vi fast vid att bibehålla julen i Sverige, till varje pris, trots att vi har svaret framför ögonen. Kristendomen förr innebar ofta psalmer, julgudstjänst i kyrkan, bordsböner osv. Lever vi med våra barn så idag? Svar nej om vi inte tillhör ett visst frikyrkligt och kristligt samfund. De människor som gör det blir utpekade av oss andra. Våra barn har ingen aning om vad bibeln eller bordsbön är för något i många fall. Våra barn vill inte sitta på en bänk i kyrkan på julaftons morgon. Våra barn vill klä granen, linda in julklappar, och vara med sin mamma och pappa. Och julen är väl barnens högtid brukar vi säga till varandra.

Klyftan mellan fattiga och rika, tro det eller ej, men den ökar mellan människor. Hur kommer det sig. Hur vill vi att våra barn ska bli och vad lämnar vi efter oss?
Vi vill att barnen ska känna ett sammanhang. Vi vill lära oss att alla är lika mycket värda och vi vill lära dem att inte gämföra sig med andra. Alla har rätt att fira en jul med sina föräldrar, ett tradition som ska sitta kvar i minnet när barnen växer upp, och det ska även vara helt okej att inte fira jul om man tillhör något annat. Men hur det än är så ökar pressen på både föräldrar och barn. Sen har vi ändå förmågan att fråga oss var denna inneboende stress kommer ifrån..

Borde inte julen vara så att det då finns tillfälle att göra något för resten av världens barn? En kollektiv jul där man skänker till stödjande projekt i världen. Bygga barnbyar osv. Istället sätter vi oss under granen, öppnar dyra presenter vi egentligen inte hade råd att köpa. Flest paket vinner... Utan en tanke på de männikor som inte ens har en jul att äga...

Hur det än är och hur fint det än låter så är vi olika individer med olika intressen.. Och med olika ekonomi, olika ledvadsförhållanden. De människor som inte har familj, vad händer med dem i dessa tider? De barn som har separerade föräldrar hur ser deras jul ut? Fattiga familjer, hur kommer de må i denna juletid? Och vad lär vi oss av dem? Delar vi med oss? Eller blundar vi för det är för svårt att se och reflektera över?