Om det inte var fråga om pengar, när det gäller barn, barn till separerade föräldrar.. Skulle föräldrarna kunna sammarbeta lättare då? Skulle föräldrarna vara vänner och samsas om barnen? Hur kommer det sig undrar jag, att när ett barn kommer till världen, utan att själv ha bett om att få komma hit, sedan hamnar hos två föräldrar som bestämmer att gå skilda vägar...Därav blir barnet ett föremål, ett vapen mellan dessa två vuxna. Vuxna människor som ska vårda och försörja barnet, älska barnet oavsett hur deras vuxenvärld artar sig.
Hur kommer det sig att barnen hamnar mitt emellan två vuxna människor undrar jag.
Det är barnets bästa som alltid ska komma i första hand. Det är barnet som har rätt till sina föräldrar, inte föräldrarna som har rätt till barnet. Om inte pengar fanns, så skulle det inte finnas ett bråk om vårdnad och underhåll, kostnader osv. Om det inte fanns pengar skulle det antagligen vara lättare att förhålla sig till att vara en ansvarsfull vuxen. Jag förstår inte vad det är i en förälder som gör så att det är så svårt att sammarbeta med den andre. I underhållsfrågan är det lätt att gå bet. Vem som betalar vad, vilket tak barnet sover under när var och hur.. Allting kan användas emot föräldrar emellan. Till vilken nytta? Och där står barnet som ser allt utan att göra större väsen av det. Barnet läser mellan raderna, utan att kunna vuxenpråk. Det känns i luften, hörs i rösten när föräldrar inte kommer överens, även om det bara är på telefon konflikten tar form.. Finns det vägar ut ur sådana här problem utan att ta till maktmissbruk? Utan att använda barnet som ett vapen till sin egen fördel? Hur kommer det sig att egot och pengar har så stor betydelse när det gäller barnets bästa? Inget barn mår bra när man bråkar föräldrar emellan men hur undviker man dessa konflikter när det handlar om pengar och vem som har rätt till vad? Vad är det om vuxen så svårt att förstå när det inte går att sammarbeta för barnets skull..
Hur bra det än se ut och hur förstående man än är som förälder så går det inte att undvika dessa stunder, då det inte går att kommunicera. Om en förälder hävdar att barnet umgås lika mycket med sina föräldrar, trots att barnet är bosatt hos endast en förälder.. Om denna förälder anser att underhållet ska delas sinsemellan eller upphöra helt och hållet på grund av kostnader den tid umgänge ges hur förhåller man sig till det? Ska man då som umgängesförälder ta betalt av den förälder barnet är bosatt hos under tiden de umgås? Vart är vi på väg egentligen... Det bekymrar mig.
Hur kommer det sig att barnen hamnar mitt emellan två vuxna människor undrar jag.
Det är barnets bästa som alltid ska komma i första hand. Det är barnet som har rätt till sina föräldrar, inte föräldrarna som har rätt till barnet. Om inte pengar fanns, så skulle det inte finnas ett bråk om vårdnad och underhåll, kostnader osv. Om det inte fanns pengar skulle det antagligen vara lättare att förhålla sig till att vara en ansvarsfull vuxen. Jag förstår inte vad det är i en förälder som gör så att det är så svårt att sammarbeta med den andre. I underhållsfrågan är det lätt att gå bet. Vem som betalar vad, vilket tak barnet sover under när var och hur.. Allting kan användas emot föräldrar emellan. Till vilken nytta? Och där står barnet som ser allt utan att göra större väsen av det. Barnet läser mellan raderna, utan att kunna vuxenpråk. Det känns i luften, hörs i rösten när föräldrar inte kommer överens, även om det bara är på telefon konflikten tar form.. Finns det vägar ut ur sådana här problem utan att ta till maktmissbruk? Utan att använda barnet som ett vapen till sin egen fördel? Hur kommer det sig att egot och pengar har så stor betydelse när det gäller barnets bästa? Inget barn mår bra när man bråkar föräldrar emellan men hur undviker man dessa konflikter när det handlar om pengar och vem som har rätt till vad? Vad är det om vuxen så svårt att förstå när det inte går att sammarbeta för barnets skull..
Hur bra det än se ut och hur förstående man än är som förälder så går det inte att undvika dessa stunder, då det inte går att kommunicera. Om en förälder hävdar att barnet umgås lika mycket med sina föräldrar, trots att barnet är bosatt hos endast en förälder.. Om denna förälder anser att underhållet ska delas sinsemellan eller upphöra helt och hållet på grund av kostnader den tid umgänge ges hur förhåller man sig till det? Ska man då som umgängesförälder ta betalt av den förälder barnet är bosatt hos under tiden de umgås? Vart är vi på väg egentligen... Det bekymrar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar