Lite tankar om tankar

Visst är det otroligt att man själv har makten över sina tankar, och alla tankebanor som sävar omkring i huvudet?
Och visst är det otroligt att trots det så går vi omkring och bär på tankar vi inte vill ha, och inte nog med det så går vi och ältar tankar vi har, utan att reflektera över vad vi kan tänka istället, och hur vi kan vända tankarna till något annat.

Visst är det otroligt att vi mår utefter vad vi tänker. En tanke skapar en känsla som sedan får kroppen att reagera på ett visst sätt. Genom denna process skapas olika hormonflöden som sedan påverkar organ, som sedan skapar nya hormoner och ämnen i kroppen, stresshormon, eller glädjehormon.. ja listan är lång men visst är det otroligt?

Hur kommer det sig då att man kan gå omkring i negativa tankebanor, kanske be någon annan om råd och dela med sig av det man tycker sig ha fastnat i, och ändå låta det rinna in genom ena örat och ut genom det andra, som att man inte ens är redo att tänka om och förändra sina tankar?

Det har blivit en vana för oss att ta på oss offerkoftan för våra egna negativa tankars skull. Och trots att vi innerst inne vet att vi duger som vi är och att vi är kompetenta så handlar mest tankarna om att inte räcka till, att vara värdelös eller mindre värd, att inte hinna, att inte komma vidare osv. Men ändå är vi mycket väl medvetna om att att är cykliskt i våra liv. Att livet går upp och ner, att ett tillstånd inte varar för evigt och att det efter ett problem nästan alltid dyker upp en lösning på ett eller annat vis. Är vi så svaga inför våra tankar så att vi kapitulerar och accepterar att gå i lidande för vad vi tänker?

Hur verkligheten ser ut utgår ifrån vad vi tänker om den. Det jag tänker om verkligheten blir min verklighet. Anser jag livet hopplöst så blir mitt liv hoplöst. Vänder jag på det och ser problem som en utmaning, som ett sätt att lära mig något nytt om mig själv, om jag tänker att jag har alla förutsättningar i mitt liv att ta mig dit jag vill, ja vad händer egentligen då med min verklighetsbild?

Vi formar våra egna tankar utifrån saker och ting som hände i det yttre men självklart även i det inre. Det vi upplever skapar tankar inom oss som vi sedan uppmärksammar och ger näring. När vi sedan en dag mår riktigt bra och är fullständigt i nuet, har vi inte de där gnatande negativa tankarna som gnager längre. Hur kommer det sig? Jo för de negativa tankarna blir de som får kapitulera eftersom jag inte uppmärksammar dem och sätter dem i rampljuset.

Alla negativa tankar går att vända till positiva. De är varandras motpoler. Som allt annat i livet, natt/dag, gott/ont osv.
Man ska inte falla offer för sina tankar. Det är vårt största redskap vi kan övervinna och forma precis som vi vill. Om man fastnar i mönster av negativitet så utrotar man platsen för att tänka annorlunda, och man stannar upp och till sist finner man ingen väg ut till förändring. Man kan inte tänka klart.

Ju fortare vi rensar upp och städar ur de negativa tankarna, och inser att verkligheten och självbilden blir precis det man gör det till, precis det man TÄNKER, så har vi i alla fall en stor möjlighet att förändra synen på det som händer. Och inget vatten i världen, stannar upp om det stöter emot en liten sten o floden. Det hittar nya vägar!