Det är helt otroligt att tänka sig att man tänker 65 000 tankar varje dag, och att majoriteten av det vi tänker är negativa påståenden om oss själva och vår omgivning. Affirmera kommer från det latinska ordet affirmatio, som betyder "försäkran".
I vårt huvud tänker vi tankar som påverkar välmåendet och upplevelsen av sig själv och andra. Vardagen blir en spiral av vad man tänker.
Hur ofta kommer inte tankar upp som handlar om att ínta vara bra nog, eller att omgivnignen inte är tillräckligt bra. "Jag hinner inte", "Jag är sjuk", "Jag är trött", Jag är missnöjd", "Jag står inte ut längre", "Jag har inte tillräckligt med pengar", "Jag vill inte.....","Jag kan inte...." Listan tar aldrig slut.
Det man tänker, tro det eller ej, det blir ens verklighet. Det är själva vattnet som man vattnar fröet med.
De flesta av dessa tankar är tankesysemet så van vid så man märker inte ens av att de exicterar till slut. Man styr inte över dem utan det blir ett invant beteendemönster inombords.
Många kanske har hört talas om tankens makt. Det är just det som det handlar om. Många har säkert också hört historien om de två vargarna. Den elaka och den goda. -Vem vinner? ,frågar en pojke sin farfar. -Den du matar, svarade han. Tankarna. De tankar du matar vinner.
Universum hör inte ordet "Inte". Det är det man sänder ut som man får tillbaka. Förväntar man sig att det redan finns allting för en så är det så det blir. Om jag tänker "Jag vill inte vara sjuk", så trycker jag på ordet sjuk, och känner mig sjuk. Om jag istället tänker "Jag är frisk", så blir känslan annorlunda.
Att affirmera handlar om att säga och tänka positiva påståenden varje dag. "Jag har allt jag behöver", "Jag är frisk", "Jag är glad", "Jag kan!", osv.
När tankarna vänjer sig vid det positiva, så är det just det som blir det nya sättet att tänka, varav känslan för verkligheten och uppfattningen om sig själv blir annorlunda.
jag känner människor som alltid ser livet från den ljusa sidan. Hur bär de sig åt? Är de så för att de har det perfekta livet? Nej för ingen lever ett perfekt liv. Perfektion exicterar inte. Men att välja den positiva vägen föder fram en stor förändring inom oss. Det blir kollektivt och det smittar av sig. Tänk om människor kom till arbetsplatsen på morgonen och sken som en sol och sa att dagen var toppen! Då skulle inte utrymmet för det negativa ta så stor plats..
Det finns även människor som bara ser problemen. Det blir en vana, och tankarna känner igen dessa fenomen, så det blir en spiral av negativitet. Tankarna "kickar" på negativitet till slut..Och vilka människor nappar på det? De personer som känner igen detta..Utan att själv förstå det så dras man in i samma tankebanor.
jag sa till mig själv idag, att jag är en människa med fel och brister. jag kapitulerade inför hur jag tänker när jag tänker negativt, men å andra sidan så kan det även vara ett sätt att slippa ta ansvar för sina tankar. Inför sina tankar om sig själv och andra så har man ett stort eget ansvar. Det är ju ändå en själv som ska leva med sig själv och tankarna varje dag.
Jag vet att det fungerar att tänka positivt. Med det menar jag förstås inte att man bara ska anpassa sig till saker och ting och bara acceptera allt, men att affirmera att man är bra, att man kan och att man har alla förutsättningar i världen för att kunna må som man vill må, dessa affirmationer leder fram till nya mål.
För egen del har jag varit usel på att affirmera den sista tiden, trots att det har stor effekt. Det märks också hur fort det går att hamna i den mindre bra spiralen av tankar..som ringar på vattnet effekten.
Vissa människor skriver på badrumsspeglar och annat, bra saker om sig själv. Man ska föreställa sig att det positiva man säger till sig själv är sant till hundra procent och att det redan finns. Att säga "Jag duger som jag är", är bättre än att säga "Jag vill duga som jag är". Det är stor skillnad för tankarna i de fraserna.
Nu är det dags att ta nya tag och affirmera mera. Allting finns ju, och det är en själv som har nyckelknippan. Det är helt upp till en själv hur man väljer att använda dem. Om möjligheten finns att leva en negativ vardag, finns samma möjlighet att leva i en positiv.
I vårt huvud tänker vi tankar som påverkar välmåendet och upplevelsen av sig själv och andra. Vardagen blir en spiral av vad man tänker.
Hur ofta kommer inte tankar upp som handlar om att ínta vara bra nog, eller att omgivnignen inte är tillräckligt bra. "Jag hinner inte", "Jag är sjuk", "Jag är trött", Jag är missnöjd", "Jag står inte ut längre", "Jag har inte tillräckligt med pengar", "Jag vill inte.....","Jag kan inte...." Listan tar aldrig slut.
Det man tänker, tro det eller ej, det blir ens verklighet. Det är själva vattnet som man vattnar fröet med.
De flesta av dessa tankar är tankesysemet så van vid så man märker inte ens av att de exicterar till slut. Man styr inte över dem utan det blir ett invant beteendemönster inombords.
Många kanske har hört talas om tankens makt. Det är just det som det handlar om. Många har säkert också hört historien om de två vargarna. Den elaka och den goda. -Vem vinner? ,frågar en pojke sin farfar. -Den du matar, svarade han. Tankarna. De tankar du matar vinner.
Universum hör inte ordet "Inte". Det är det man sänder ut som man får tillbaka. Förväntar man sig att det redan finns allting för en så är det så det blir. Om jag tänker "Jag vill inte vara sjuk", så trycker jag på ordet sjuk, och känner mig sjuk. Om jag istället tänker "Jag är frisk", så blir känslan annorlunda.
Att affirmera handlar om att säga och tänka positiva påståenden varje dag. "Jag har allt jag behöver", "Jag är frisk", "Jag är glad", "Jag kan!", osv.
När tankarna vänjer sig vid det positiva, så är det just det som blir det nya sättet att tänka, varav känslan för verkligheten och uppfattningen om sig själv blir annorlunda.
jag känner människor som alltid ser livet från den ljusa sidan. Hur bär de sig åt? Är de så för att de har det perfekta livet? Nej för ingen lever ett perfekt liv. Perfektion exicterar inte. Men att välja den positiva vägen föder fram en stor förändring inom oss. Det blir kollektivt och det smittar av sig. Tänk om människor kom till arbetsplatsen på morgonen och sken som en sol och sa att dagen var toppen! Då skulle inte utrymmet för det negativa ta så stor plats..
Det finns även människor som bara ser problemen. Det blir en vana, och tankarna känner igen dessa fenomen, så det blir en spiral av negativitet. Tankarna "kickar" på negativitet till slut..Och vilka människor nappar på det? De personer som känner igen detta..Utan att själv förstå det så dras man in i samma tankebanor.
jag sa till mig själv idag, att jag är en människa med fel och brister. jag kapitulerade inför hur jag tänker när jag tänker negativt, men å andra sidan så kan det även vara ett sätt att slippa ta ansvar för sina tankar. Inför sina tankar om sig själv och andra så har man ett stort eget ansvar. Det är ju ändå en själv som ska leva med sig själv och tankarna varje dag.
Jag vet att det fungerar att tänka positivt. Med det menar jag förstås inte att man bara ska anpassa sig till saker och ting och bara acceptera allt, men att affirmera att man är bra, att man kan och att man har alla förutsättningar i världen för att kunna må som man vill må, dessa affirmationer leder fram till nya mål.
För egen del har jag varit usel på att affirmera den sista tiden, trots att det har stor effekt. Det märks också hur fort det går att hamna i den mindre bra spiralen av tankar..som ringar på vattnet effekten.
Vissa människor skriver på badrumsspeglar och annat, bra saker om sig själv. Man ska föreställa sig att det positiva man säger till sig själv är sant till hundra procent och att det redan finns. Att säga "Jag duger som jag är", är bättre än att säga "Jag vill duga som jag är". Det är stor skillnad för tankarna i de fraserna.
Nu är det dags att ta nya tag och affirmera mera. Allting finns ju, och det är en själv som har nyckelknippan. Det är helt upp till en själv hur man väljer att använda dem. Om möjligheten finns att leva en negativ vardag, finns samma möjlighet att leva i en positiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar