Hej alla ni som läser det här. Hur vi än upplever vårt liv så finns små hål att krypa igenom när tillvaron blir lite vad vi kallar övermäktig. Jag pratar inte om vardagens små ytterligheter, utan snarare resan i det långa loppet. som många har läst och fått undervisning i så finns det alltid en väg ur ett problem i livet. Problemet handlar om avsaknad i att acceptera sig själv och sin historia, sitt förflutna, dess snedsteg och dess lärdom. Allt som händer och sker är meningen att lära sig något av. Vi kan aldrig bli en annan människa än den vi är. Men vi kan däremot bli en bättre människa. En bättre människa blir vi när vi synar oss själva bakom teatermasken vi så villigt håller framför ansiktet. Ibland är vi jycklaren, clownen, den ensamme, den utstötta, den duktige, den lojale, den starke eller svage. Den vi är bakom dessa roller är ju självklart den innersta personligheten vi har inom oss. Den som vi är rädda i vissa fall att låta andra se, men framför allt den som vi själva inte kanske vill se. Vi kanske inte ens känner igen oss om vi tar av oss den (?).
Hur som helst så är det många om oss som har ett trasigt förflutet av många olika själ. Allt ifrån taskiga förebilder när vi var barn, till ett dåligt förhållande vi haft osv. Självklart så vill vi då söka lösningar på detta för att återfå balansen i oss själva. Det kan vara genom alkohol, vilket är ett lopp vi sällan vinner. När alkoholen går bet vill gärna nästa beroende ta vid, någon form av rus kan väl läka såren..(?) eller så inte.
Det kanske är så att vi kanske lever i en tillvaro vi vet med bestämdhet är helt fel för vår personliga utveckling att leva i, ja då drar vi till med att hitta lösningar i livet för att liksom kunna acceptera att vi befinner oss där vi är. Som att acceptera att färgen på tapeten i sovrummet är helt fel, men istället för att byta ut den så ligger man där, dag ut och dag in och bara tänker att " ja om jag byter gardiner så kanske färgen känns lite behagligare.." (?)
Vi är riktiga beroende människor trots allt utan att kanske själv förstå det. Sex-beroende (sexuella förbindelser som slutar med tomhetskänsla), relationsberoende ( jag klarar mig inte ensam), nikotinberoende (jag kan inte sluta, jag behöver det här), alkohol (tar bort känslan av att det fanns en gårdag och en morgondag), Byta karriärberoende (jag vet inte vem jag vill vara), pengaberoende (jag kan köpa mig fri), shoppingberoende (Nu är jag åtminstone lycklig en stund). Listan är lång.. OCH: Människor med trasiga själar, (själen= ryggsäcken av allt vi är och har varit med om i vårt liv), vill självklart hitta sig själva och det är då som andligt intresse väcks i många fall.
Syftet med att genomföra en personlig utveckling och bejaka sig själv, börja meditera, träffa likasinnande, söka, vara, se livet ur ett bredare perspektiv, är just det. Att se livet ur ett bredare perspektiv på sig SJÄLV i första hand, och sedan VÄXA genom det som individ för att sedan kunna utrota dessa beroenden vi klamrar oss fast vid. När man upptäcker sitt egenvärde, kan förlåta sig själv för saker man varit med om, och när man uppäcker att det finns en mening med livet på ett djupare plan, så finner man inte dessa surrugat intressanta längre. Man börjar dricka mindre, tröstäta mindre, lägga tillfälliga sexuella förbindelser som inte ger något på hyllan, man lär sig att bryta förhållande som inte tillför något, man vågar gå sin väg med huvudet högt och ägna sig åt att hjälpa sig själv för att sedan kunna hjälpa andra.
Det finns ingen mening med att gå till en psykolog så länge man inte själv är redo att göra jobbet, att öppna sig och våga möta sina inre mörka sidor. Det är samma sak med andlighet och personlig utveckling. Det finns ingen mening med att finna svar som man byggt upp murar emot för att inte orka höra, se eller förstå. Att utveckla sin andlighet är det största man kan göra, först när man praktiserar den i sitt eget liv. Annars slutar det med som det förstnämnda. Det utvecklas till ett beroende som alla de andra. Ett andligt beroende. Man behöver inte välja sida, eller sätta sig själv i ett fack. Man kan vara häxa eller vad folk vill kalla det, samtidigt som man tycker om att handla kläder, svära när vardagen är tung, men det handlar om att vara nyfiken på livet, och att inte låta andra människor styra ens tillvaro.
Förståelsen för sina beroenden bottnar i att öppna sig för sig själv. När saker och ting man lever i utgör ett hinder för sin egen utveckling som person, det är då beroenden tar överhanden. Ett andligt beroende är ett stort beroende. Det blir en värld att fly in i när den värld man befinner sig i vardagen är för ouppnåerlig att ta itu med. Att jobba med sig själv är det svåraste arbetet man kan ta sig för. Genom det får man ett ansvar för sig själv och självklart gentemot andra. Att leva som man lär, är inte samma sak som att sitta på en kurs och lära sig meditera för att sedan gå hem och våndas för hur man lever men inte orkar göra något åt. Allting hänger ihop, allt har ett sammanhang.
Om vi slutar att fly så kommer vi se i oss själva vad vi är så rädda för i oss själv, och fört då är det möjligt att gå in i en förändring fullt ut. Nagam Nema betyder månkvinna. Månkvinnans rosa solglasögon är definitionen jag använde för att beskriva vad jag vill ha fram. En månkvinna, moder jords kvinna, har inga beroenden. Hon är en symbol för något självständigt. Som vet sin plats och behöver inga plåster för sår. Hon får dem att läka av egen kraft. Månkvinna är en term i andliga kretsar, och även där kan det finnas rosa glasögon, eftersom den platsen är så vilkorslös och kravlös, och det ska vara en plats att få kraft ifrån för att orka med att lösa knutarna i sitt liv. Det finns ingen trollformel i världen som kan lösa dem, om jag själv inte går in för det jag gör med hela mig själv!
Hur som helst så är det många om oss som har ett trasigt förflutet av många olika själ. Allt ifrån taskiga förebilder när vi var barn, till ett dåligt förhållande vi haft osv. Självklart så vill vi då söka lösningar på detta för att återfå balansen i oss själva. Det kan vara genom alkohol, vilket är ett lopp vi sällan vinner. När alkoholen går bet vill gärna nästa beroende ta vid, någon form av rus kan väl läka såren..(?) eller så inte.
Det kanske är så att vi kanske lever i en tillvaro vi vet med bestämdhet är helt fel för vår personliga utveckling att leva i, ja då drar vi till med att hitta lösningar i livet för att liksom kunna acceptera att vi befinner oss där vi är. Som att acceptera att färgen på tapeten i sovrummet är helt fel, men istället för att byta ut den så ligger man där, dag ut och dag in och bara tänker att " ja om jag byter gardiner så kanske färgen känns lite behagligare.." (?)
Vi är riktiga beroende människor trots allt utan att kanske själv förstå det. Sex-beroende (sexuella förbindelser som slutar med tomhetskänsla), relationsberoende ( jag klarar mig inte ensam), nikotinberoende (jag kan inte sluta, jag behöver det här), alkohol (tar bort känslan av att det fanns en gårdag och en morgondag), Byta karriärberoende (jag vet inte vem jag vill vara), pengaberoende (jag kan köpa mig fri), shoppingberoende (Nu är jag åtminstone lycklig en stund). Listan är lång.. OCH: Människor med trasiga själar, (själen= ryggsäcken av allt vi är och har varit med om i vårt liv), vill självklart hitta sig själva och det är då som andligt intresse väcks i många fall.
Syftet med att genomföra en personlig utveckling och bejaka sig själv, börja meditera, träffa likasinnande, söka, vara, se livet ur ett bredare perspektiv, är just det. Att se livet ur ett bredare perspektiv på sig SJÄLV i första hand, och sedan VÄXA genom det som individ för att sedan kunna utrota dessa beroenden vi klamrar oss fast vid. När man upptäcker sitt egenvärde, kan förlåta sig själv för saker man varit med om, och när man uppäcker att det finns en mening med livet på ett djupare plan, så finner man inte dessa surrugat intressanta längre. Man börjar dricka mindre, tröstäta mindre, lägga tillfälliga sexuella förbindelser som inte ger något på hyllan, man lär sig att bryta förhållande som inte tillför något, man vågar gå sin väg med huvudet högt och ägna sig åt att hjälpa sig själv för att sedan kunna hjälpa andra.
Det finns ingen mening med att gå till en psykolog så länge man inte själv är redo att göra jobbet, att öppna sig och våga möta sina inre mörka sidor. Det är samma sak med andlighet och personlig utveckling. Det finns ingen mening med att finna svar som man byggt upp murar emot för att inte orka höra, se eller förstå. Att utveckla sin andlighet är det största man kan göra, först när man praktiserar den i sitt eget liv. Annars slutar det med som det förstnämnda. Det utvecklas till ett beroende som alla de andra. Ett andligt beroende. Man behöver inte välja sida, eller sätta sig själv i ett fack. Man kan vara häxa eller vad folk vill kalla det, samtidigt som man tycker om att handla kläder, svära när vardagen är tung, men det handlar om att vara nyfiken på livet, och att inte låta andra människor styra ens tillvaro.
Förståelsen för sina beroenden bottnar i att öppna sig för sig själv. När saker och ting man lever i utgör ett hinder för sin egen utveckling som person, det är då beroenden tar överhanden. Ett andligt beroende är ett stort beroende. Det blir en värld att fly in i när den värld man befinner sig i vardagen är för ouppnåerlig att ta itu med. Att jobba med sig själv är det svåraste arbetet man kan ta sig för. Genom det får man ett ansvar för sig själv och självklart gentemot andra. Att leva som man lär, är inte samma sak som att sitta på en kurs och lära sig meditera för att sedan gå hem och våndas för hur man lever men inte orkar göra något åt. Allting hänger ihop, allt har ett sammanhang.
Om vi slutar att fly så kommer vi se i oss själva vad vi är så rädda för i oss själv, och fört då är det möjligt att gå in i en förändring fullt ut. Nagam Nema betyder månkvinna. Månkvinnans rosa solglasögon är definitionen jag använde för att beskriva vad jag vill ha fram. En månkvinna, moder jords kvinna, har inga beroenden. Hon är en symbol för något självständigt. Som vet sin plats och behöver inga plåster för sår. Hon får dem att läka av egen kraft. Månkvinna är en term i andliga kretsar, och även där kan det finnas rosa glasögon, eftersom den platsen är så vilkorslös och kravlös, och det ska vara en plats att få kraft ifrån för att orka med att lösa knutarna i sitt liv. Det finns ingen trollformel i världen som kan lösa dem, om jag själv inte går in för det jag gör med hela mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar