Har legat i feber hela dagen. Sovit fram till nu. Har inget minne av att jag drömt trots alla dessa timmar jag sovit. Inte hört telefonen ringa. Nu när jag vaknade kändes det en smula lättare i kroppen. Febern har gått ner. Vadan denna plötsliga feber och förkylning? Och hur mår mitt immunförsvar? Ser det som en form av utrensning. När man motsätter kroppens signaler att man är trött, när man inte äter den mat man egentligen behöver nu denna årstid, brist på vitaminer, för mycket tankar, för lite verkställande, ger energi till människor i omgivningen men inte tillräckligt till sig själv, så är det inte konstigt att man plötsligt råkar ut för lite influensa symtom.. Allt som händer är tecken för något annat.
Så..Istället för att tänka bittert över saken att man plötsligt blir sjuk och inte har tid för att vara det, så kanske man ska begrunda tanken över det och istället och tacka för denna lilla infuensa. Det är dags att varva ner och inte ha alltför höga krav på den här tiden. Att sakta ner, låta dagen komma som den kommer och se i den vad som egentligen händer. När tiden går och man glömmer bort att ge sig själv den där tiden till läkning och begrundning så kommer till sist infuensan smygande. Och den smittar av sig på andra..
Men om vi skulle bry oss om vår hälsa bättre. Sakta ner när kroppen vill saktar ner, stänga negativitet ute när vi känner att den försöker smyga sig in, om vi håller huvudet högt trots att någon som mår dåligt intill gärna vill ha lite sympati, i sin väg att finna sina lösningar, om vi klarar av att ordna en fruktsallad, släppa in lite friska vintervindar i köket, gå iväg med soporna trots att näsan rinner, om vi tänder lite ljus och sätter upp lite positiva ord på kylskåpet, ritar en sommarsol i dessa mörka dagar, rår om våra stackars krukväxter, säger något positivt till oss själva. Om vi gör allt detta och fyller rummet med hopp istället för att rida med på den negativa luften.. så kanske den positiva andan smittar vidare som förkylningen gör? Ringar på vattnet effekten.
Så..Istället för att tänka bittert över saken att man plötsligt blir sjuk och inte har tid för att vara det, så kanske man ska begrunda tanken över det och istället och tacka för denna lilla infuensa. Det är dags att varva ner och inte ha alltför höga krav på den här tiden. Att sakta ner, låta dagen komma som den kommer och se i den vad som egentligen händer. När tiden går och man glömmer bort att ge sig själv den där tiden till läkning och begrundning så kommer till sist infuensan smygande. Och den smittar av sig på andra..
Men om vi skulle bry oss om vår hälsa bättre. Sakta ner när kroppen vill saktar ner, stänga negativitet ute när vi känner att den försöker smyga sig in, om vi håller huvudet högt trots att någon som mår dåligt intill gärna vill ha lite sympati, i sin väg att finna sina lösningar, om vi klarar av att ordna en fruktsallad, släppa in lite friska vintervindar i köket, gå iväg med soporna trots att näsan rinner, om vi tänder lite ljus och sätter upp lite positiva ord på kylskåpet, ritar en sommarsol i dessa mörka dagar, rår om våra stackars krukväxter, säger något positivt till oss själva. Om vi gör allt detta och fyller rummet med hopp istället för att rida med på den negativa luften.. så kanske den positiva andan smittar vidare som förkylningen gör? Ringar på vattnet effekten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar