Healing

Har legat i feber hela dagen. Sovit fram till nu. Har inget minne av att jag drömt trots alla dessa timmar jag sovit. Inte hört telefonen ringa. Nu när jag vaknade kändes det en smula lättare i kroppen. Febern har gått ner. Vadan denna plötsliga feber och förkylning? Och hur mår mitt immunförsvar? Ser det som en form av utrensning. När man motsätter kroppens signaler att man är trött, när man inte äter den mat man egentligen behöver nu denna årstid, brist på vitaminer, för mycket tankar, för lite verkställande, ger energi till människor i omgivningen men inte tillräckligt till sig själv, så är det inte konstigt att man plötsligt råkar ut för lite influensa symtom.. Allt som händer är tecken för något annat.

Så..Istället för att tänka bittert över saken att man plötsligt blir sjuk och inte har tid för att vara det, så kanske man ska begrunda tanken över det och istället och tacka för denna lilla infuensa. Det är dags att varva ner och inte ha alltför höga krav på den här tiden. Att sakta ner, låta dagen komma som den kommer och se i den vad som egentligen händer. När tiden går och man glömmer bort att ge sig själv den där tiden till läkning och begrundning så kommer till sist infuensan smygande. Och den smittar av sig på andra..
Men om vi skulle bry oss om vår hälsa bättre. Sakta ner när kroppen vill saktar ner, stänga negativitet ute när vi känner att den försöker smyga sig in, om vi håller huvudet högt trots att någon som mår dåligt intill gärna vill ha lite sympati, i sin väg att finna sina lösningar, om vi klarar av att ordna en fruktsallad, släppa in lite friska vintervindar i köket, gå iväg med soporna trots att näsan rinner, om vi tänder lite ljus och sätter upp lite positiva ord på kylskåpet, ritar en sommarsol i dessa mörka dagar, rår om våra stackars krukväxter, säger något positivt till oss själva. Om vi gör allt detta och fyller rummet med hopp istället för att rida med på den negativa luften.. så kanske den positiva andan smittar vidare som förkylningen gör? Ringar på vattnet effekten.

Illusionen av min vilja

Det finns inga måsten, men vi uttrycker det så varje dag. Det kanske istället handlar om vad man ska, alltså vill (?). Hamnar man i ett dilemma, där man inte vet varken ut eller in så drar man självklart till sig ännu mer problem. Man finner ingen väg ut. Åt vilket håll man än ser så blir vägen svårare och svårare, och till sist känner man att man är på bristningsgränsen och väljer istället att stoppa huvudet is sanden. Saker blev för stora att ta itu med helt enkelt. Då kanske det är hög tid att fråga sig själv, vad vill jag? Man vet väl alltid vad man vill om man skalar av sig andras vilja och inte tror att det är DET jag vill. Vad förtjänar jag i mitt liv? Vadf behöver jag och vad SKA JAG göra för att ta itu med min vardag? Tänker jag på konsekvenserna eller handlar jag impulsivt? Vill jag kanske att någon annan ska tänka åt mig i de val jag inte ser klart? En sak vet jag med säkerhet och det är att det jag sår får jag skörda. Även mitt sätt att lösa problem. Det jag sår får jag även skörda. Oavsett vem problemet handlar om så är det trots allt jag själv som får skörda mina tankar och mina beslut kring saker och ting. Även kontentan av mina tankar får jag skörda. Förtjänar man att må bra? Självklart men det betyder inte att basera min lycka på andra människor eller andra människors ageranden. Det handlar om att det är bara jag som väljer hur jag vill ha det. Jag väljer vad jag ger min energi till och till vem. Om jag går åt sidan, ställer mig brevid en situation och betraktar den utifrån sett så kanske illusionen om en situation förändras? Om jag lyssnar på andra människors bild av illusionen, vad händer med mig då? Om jag verkligen törs förlita mig till andras tolkning av den? Det kommer sluta med att jag är utmärglad och näringsfattig. Någon stal min tid och mitt sätt att hantera mig själv. Man ska aldrig följa någon annans väg. Man ska följa sin egen, Det är det som är meningen. Och i krser växer vi. Vad annars är meningen med att falla och känna sig till intet gjord en del stunder i livet? Det är för att få en möjlighet att välja om! Att kunna skilja på om det är min eller någon annans väg som jag tror på. Det är lätt att låta sig luras i mellanmänskliga situationer. Lyssna på dig själv oavsett vad andra tycker. Du har svaren. Känns det rätt är det rätt. Känns det fel så är det fel..FÖR DIG!

Så gör du Drömskölden

Drömskölden

Urbefolkningen har lärt oss hur vi manifesterar våra drömmar med hjälp av att måla upp våra önskningar på en sköld, en tavla på vad vi önskar oss och vill ska ske det kommande året. Detta sker under midvintersolståndet, då ljuset kommer tillbaka. Vi går in i en ny tid, ett nytt ljus tillsammans med det dygnet. (Midvintersolståndet 21 december).

Vi önskar oss till vardags en massa saker, och ibland är vi inte medvetna om själva vad vi egentligen önskar oss. Universums lagar hör inte ordet "inte", så ibland när vi önskar oss tex att vi INTE vill vara utan pengar, så är det kanske precis det vi blir (?) Men om vi vänder på det och säger inom oss eller högt: Tack för allt ekonomiskt överflöd i mitt liv, kan det faktiskt bli ett helt annat resultat. Vi ska föreställa oss våra drömmar och mål precis som om det redan slagit in. Med hjälp av drömskölden kan vi se på våra drömmar vi målat upp i bilder och ord, och påminna oss själva om vad det egentligen var vi önskade oss.

Drömsköldens uppbyggnad

Drömskölden delas in i de olika elementen i naturen, NORR, SYD, ÖST, VÄST.

NORR: Tankarna intellektet, kunskap

ÖST:    Saker och ting sätts i rullning, frön som börjar gro, våren, blomning.Nytt liv.

SÖDER: Känslor, feminin kraft, kärlek,

VÄSTER: Materiellt, jorden, jordning, stabilitet, trygghet. 

Du behöver:

• Ett stycke skinn, format i cirkel ca 50cm i daimeter, men en tavelduk går bra, du väljer självklart själv storleken på din sköld.
• Penslar och pennor, akrylfärg fungerar bäst.
• En gren du hittat i skogen som du kan böja och binda till en cirkel. Asp fungerar bra, även rönn.
• snöre att fästa skölden med på själva gren- ramen
• Något att göra hål med i skinnet ( Du gör hål i sidorna och snörar sedan fast skölden i ramen)

Fundera vad du vill ska hända i Norr, tex jag vill utbilda mig inom...osv

Fundera över vad du vill ska hända i Öst, tex för att gå denna utbildning ska jag få bättre självförtroende kanske flytta...

Fundera över vad du vill ska hända i Söder tex jag vill gifta mig detta år, eller komma närmare min partner, älska mig själv bättre osv

Fundera över vad som ska hända i Väst, tex Jag ska spara pengar så jag har råd att utbilda mig, jag vill ha det där huset, flytta ihop, resa osv.

Eter: Som symboliserar anden. Bilden av dig själv målar du i mitten  på drömskölden. 

Känn in vad du vill ska hända det kommande året,

Måla upp symboler, ord, färger, som beskriver dina drömmar, du målar upp den för dig själv, så bry dig inte om hur du tycker den ser ut inför andra.

Unna dig en stund och betrakta det du skapat.

medan du binder upp skölden, så tänk på hur allt detta slår in, du kommer verkligen få det du önskar dig!

Gör en liten ceremoni, tänd lite ljus, lyssna på musik du tycker om, meditera och tacka alla krafter för att de hjälper dig och finns med dig, och hjälper dig nå dina mål!

Längtar till en plats i solen

Nu är det verkligen dags att undanröja hinder i livet känner jag.. För lite Dvitamin och för lite solljus i sinnet. Jag smittar av mig min Dvitaminbrist på min omgivning känner jag. Åtminstone illusionen av alla hinder. Var på stan idag och handlade lite julklappar. I december är det tid för att ge varandra presenter som man inte tänker på att ge i vanliga fall till varandra. Vill vi inte ge varandra presenter och uppskattning resten av året? Många håller på att tröttna. "-Näe vi har dragit in på våra julklappar i år.", i år ger vi bara barnen, (eller) "näe vi har inte råd med fler än en", "vi ska åka bort i jul..osv. Vi är fria att göra som vi vill med vår jul. Ska det vara traditionellt som det alltid har varit, ska man duka upp julbordet, och samtidigt blotta klyftan mellan fattiga och rika, alla har tyvärr inte ens en familj att dela allt med. Väljer man att inte fira traditionellt, betyder det att man inte har lust att engagera sig för släktens sammankomst, man har inte lust att vara nykter och hemma en dag om år, man kanske har skiljt sig och har bara ett ensamt minne att se fram emot, vad vet jag.
Synd att vi inte kan ge varandra gåvor spontant nu förtiden. Visa uppskattning för en liten sak vi gör, en liten gest till någon man älskar, eller helt enkelt bara för att den personen är värd det. Nu har det blivit mer som att byta pengar med varandra. Man ger något den andre önskar sig, för man vill ju inte att denne person ska bli besviken av det han/hon får i julklapp. Eller så köper man något för pressen man känner. Att den andre har ju köpt och det går ju inte att få, utan att ge osv. Varför måste det vara det ena eller det andra i vår tradition?
Det viktigaste tycker jag är stämningen. Att få vara där man vill vara. Tillsammans. Socialt att shoppa fina saker, linda in, välja ut, tända ljus, mysa med glögg å pepparkakor.. Säga till sina barn att man älskar dem mest av allt i hela världen.
Julen ska gå så himla fort. Helst ska man jobba, pynta, handla, känna julstämning, samla släkten, njuta och bara vara på en och samma gång. Det går tyvärr inte. Inte roligt att tänka på jobbet när man sitter under granen och delar ut julklappar som man med omsorg valt ut på sin lediga tid. Vi lever i framtiden helt enkelt. Nuet är alldeles för svårt att hinna reflektera över..
Jag tror att man som person mår bäst av att göra en förändring då och då. Byta miljö ett tag för att verkligen få perspektiv på allt som man lever i. Tiden går så himla fort. En dålig dag kan hålla i sig en hel vecka efteråt om man känner för det. Saker man sagt och gjort eller inte gjort sitter liksom kvar. Byta miljö och verkligen känna sig levande. Ibland är det nästan lite skönt att inte vara lycklig och glad. Man slipper ansvaret att engagera sig i sig själv eller någon annan. Man kan dra på sig en stor filt, gömma sig eller stoppa huvudet i sanden och leka ansvarslös.
  Det bästa egentligen om man inte orkar engagera sig i något med sig själv, så varför inte ge någon annan något då istället? En komplimang, berätta för en person att denne är så värdefull, Jag har de senaste dagarna fokuserat mer på att tänka på allt jag inte har, istället för det jag har. Därmed byggt upp en liten mur runt mig så jag slipper se omvärlden och alla möjligheter. Nu är det dags att fokusera på allt jag har, så det kan bli ännu större och ännu mer betydelsefullt.

Jag längtar till en plats i solen. Tittade på "Eat Pray Love" ikväll med Jens. En riktig feel good film. Fick mig att gråta en skvätt, när jag blev speglad med hur allting är möjligt och ändå byggs det upp hinder så att man inte tror att man kan få allt det där man önskar sig i livet. Vill gärna skylla på någon annan över att man inte känner tillfredsställelse fullt ut i vardagen. men hur är det då egentligen. Springer man upp för ett berg och når bergstoppen, så ser man plötsligt ett nytt berg där framme.
En sak vet jag i alla fall. Man är verkligen skapare av sina egna tankar, som de där två hundarna som bor i hjärtat. En svart och en vit. Det beror helt enkelt på vem av dem man matar. Så märker man vilken av dem som växer. Den mörka eller den ljusa. Allt är tecken, de vet jag. Det är ändå svårt att se det ljusa dessa mörka snö-lösa dagar. November är snart slut och december närmar sig med ett väder som liknar oktober. Nu är det dags att se nya möjligheter. När den första snön kommer så lovar jag mig själv att börja titta på en solresa. Inget är omöjligt, så är det!

Läran om sin smärtkropp

Tråkigt är det när man förlorar något. En tilllit till sin omgivning. En vision, en dröm, eller faller handlöst in i situationer man inte räknat med. Som hjälp har vi egot, en sida av oss själva som dyker upp när vi känner en gnutta separation. Egot är själva repet vi håller fast vi när vi känner att vi behöver lyftas upp, känna att vi har makten i tillvaron. Vi behöver en medhjälpare som kan ge oss själva en skjuts framåt för att få det vi vill. Det spelar då ingen roll vilka spår vi lämnar efter oss när vi går. Om vi råkade trampa någon på tårna, eller om vi gör det på någon annans bekostnad. Vi kanske uttrycker oss klumpigt som sårar någon, eller snålar med pengar för att kunna ge oss själva det där som vi själva tror vi behöver. Egot är en dela av oss som hjälper oss att glömma avsaknaden av tillit till omgivningen vi står mitt i.

Smärtkroppen däremot är mycket smartare. Det är en annan inneboende fiende i oss som göder sig på våld, andras misslyckande, andras affekter, problem, missbruk, destruktivitet och flyr ljuset. Alla människor bär på en smärtkropp. Det har vuxit med åren vi levt beroende vad vi är/ har varit med om. Kvinnor har i sina gener en stor smärtkropp, eftersom vi genom tiderna varit förtryckta och fått en känsla av att inte vara tillräckliga som vi är. Relationer vi haft påverar smärtkroppen, tex om jag haft en partner som svikit mig, har jag svårt att lita på andra i framtiden. Om jag inte blivit sedd när jag var barn, så söker jag ständigt efter uppmärksamhet på gott och ont när jag blir äldre. ´Jag kanske blir som ett vuxet barn?

Om man inte mår bra innombords, man har varit osams med någon eller haft en exremt dålig dag vad gör jag? Jag väljer att se en våldsfilm, eller ringer till en person som jag vet att jag kan få sympati med. Kanske en väninna som har det jobbigt med sitt.(?), så jag kan få utlopp för min egen smärtkropp. I boken en ny jord av eckart tolle, kan man se beskrivet att ingenting inom oss mår bra utav våld och dåligheter. Vi mår inte bra av att kritisera andra människor, se våldsfilmer, titta på nyheter som visar krig, vara otrogna, ljuga, skälla, eller vara avonsjuka/svartsjuka. Det går emot vår natur.
Det är inte vi utan smärtkroppen som mår bra av det. Lär jag känna mig själv i situationer där den aktiveras, stannar upp och känner efter, så lär jag mig skilja på om det verkligen är jag själv eller smärtkroppen som talar. När jag upptäcker att den över huvud taget existerar, när jag blir medveten om den, så kan jag få den att till och med försvinna helt.
Så länge jag låter den matas med negativitet så växer den och jag tar på mig offerkoftan. En människas smärtkropp drar sig till likasinnade. Det är ju bara där den kan matas och hållas vid liv. Om jag har ett förhållande jag mår dåligt av, så ringer jag knappast till en människa vars liv dansar på rosor. Det orkar smärtkroppen inte med. När jag förminskar min egen smärtkropp, så försvinner de smärtkroppar jag har i omgivningen undan för undan. Relationer bryts eller man glider isär. Där får ju dennes smärtkropp ingen näring något mer. Har jag en stor smärtkropp i mig själv, så kanske jag som exempel hamnar bland andra sårade själar, kaka söker maka. Förändrar jag min egen smärtkropp, så påverkar den de andras. Och jag kan göra val som gynnar mig, inte bryter ner mig. Då kan jag avstå från negativitet. Och då sätter jag på en komedi istället för våldsfilm. Då vågar jag säga min mening till människor utan att skämmas eller tycka det är obekvämt när någon tittar mig i ögonen. "Smärtkroppen tycker inte om ögonkontakt, sitta i en grupp med människor som tittar i ögonen. Man börjar kallsvettas, vrida på sig. Tycker inte om att bli sedd" Eckart Tolle, En ny jord . Och hur går det egentligen ihop med oss, eftersom vikten av att bli sedd får oss att bli dem vi är, och får oss att känna oss levande? Alla människor vill väl och behöver bli sedda?

min text till jens:)

Kan jag klara av att tänka om
Kan jag klara det här på egen hand
Vill jag ta steget att vara sann mot mig själv
Utan att vända om
Det var då du kom
vi ska bära hem nya stenar
vi ska bygga elden på vårt vis
vi ska släppa illusionen om att inte va fria
vi är fria nu
Innan mörkret födde ljus
Innan jag satt här i ditt hus
Vad visste jag
Kan jag någon gång förlåta
och begrava denna gåta
att jag förnekade mig själv..
med dig blev jag ny
idag har jag slutat fly
Vi ska bära hem nya stenar
vi ska bygga elden på vårt vis
allting går upp för mig när jag ser dig
dagen du kom förändrade allt

2012

Tecknen är många. Vi transformerar oss in i något nytt. Som natt och dag, förändras en del inom oss.. Den börjar röra på sig.. Tråden till källan. Många tror att de inte känner av det, men det gör vi alla. Även om det bara sker i en förändring i det yttre som att byta arbete, byta relation i någon form, klä om, vinna eller känna förluster av det man tror sig äga. Saker och ting uppmärksammas som länge legat dolt. Som vi sett men inte tittat på. Som vi hört men inte lyssnat till. Plötsligt ser vi en dag en fågel komma och sätta sig på motorhuven just när vi ska starta bilen, vi upptäcker att vi lever under samma tak som en främling. Vi växer ur, växer ifrån eller växer in. Årstiderna är inte heller desamma de en gång var. Vi tittar ofta på stjärnhimlen och undrar vem i är och kanske vad vi gör här (?). varför tänkte vi inte det lika starkt för tio år sedan? Vår omgivning tycks förändras, och allt går snabbare. Nyår 2012 har börjat för länge sedan. I oss och runt oss. Vi är den nya tiden. Den nya medvetenheten. Vilket slöseri att få finnas här just nu, och inte delta. Sitt inte på läktaren. Var med i skådespelet och betrakta dig själv, dina tankar nu. Känn in! Hela det gamla inombords och rensa ur. Du är med och bygger den nya eran.

Någonting borttappat.

Nu när dagsljuset försvinner så otroligt fort, när dagarna är kortare och behovet av att vila blir större, så blev jag tipsad om en intressant serie på tv. Varje vecka sänds ett avsnitt om människors olika livsåskådning, ett annat perspektiv på livet. Allt från religion och trossystem som fanns tidigare än religionen. Människor som tror på en högre makt större än dem själva, människor som tövar olika ceremonier och riter, som strävar efter att på olika sätt leva ett liv i harmoni, välvilja, och att utvecklas och växa. En tro som ger livet en större mening.

Jag och många med mig som jag pratat med detta program om, har känt en nyfikenhet, en viss glädje och vördnad för dessa olika trosuppfattningar. Det största sambandet mellan alla dessa sätt att leva och se på livet är den stora gemenskapen. De delar en gemensam tro. När männsikor som inte tillhör någon viss livsåskådning ser dessa program så är det ett frö som vaknar till liv inom dem. Trots att människorna i programmet lever så olikt majoriteten av vårat land, så är vi endå nyfikna och blir intresserade. Hur kommer det sig att det som många uppfattar som nonsens endå lockar? Hur kommer det sig att människor i detta land kan känna en avsaknad av mening i tillvaron?

Sjukdom och ohälsa ökar i befolkningen. Utbrändhet, materialism, att inte räcka till, att inte veta vad vi ska göra med våra liv. Vad är det som vi känner så stor avsaknad av? Kanske en större mening och medvetenhet? Jag säger inte att jag tror att alla i västvärlden går med ögonbindel. Vi har alla våra värderingar och våra egna sanningar. Men vi är bär ändå på en viss rädsla för det vi inte kan och vet i många fall. Den österländska tron som exepel är mycket äldre än vår egen. Ändå har vi makten att förkasta den och få den att inte räcka till för oss. Begreppet den hela människan har i många fall varit svårt att ta till sig. Kanske är det ett motstånd inom oss? Är det inte en självklarhet att allt i oss hänger ihop? Själ, hjärta och tanke? Eller är det som med universum, att det blir för obegripligt att förstå så därför avstår vi för att våga tro på en högre existens? Har människan helt enkelt inte tid att begrunda idag?

En del pesoner som jag träffat tycker det verkar helt ologiskt att idag ens få en stund för sig själv varje dag. Hur kan det vara omöjligt egentligen? Är det något i oss själv vi är rädda att möta kanske? Jag har inget svar på det.

Ingen av oss ska med ett tåg som vi inte själva bokat biljetten till, vi väljer enligt min mening själva vart vi ska. Det märkliga är att det är inte alls det vi vill egentligen. Vi vill ju möta andra människor. Öppna oss och dela med oss av det som är vi. Idag pratar vi sällan med grannen mitt emot. Vi är privata. Vad är vi rädda att någon ska se? Att vi inte duger eller kan tillföra något?

Summa sumarum av programmet jag såg så blev jag inspererad i hjärtat av hur fantastisk livsåskådningen är. Oavsett vilken man tillhör så strävar man mot samma mål. Att finna en mening, så varför inte mötas, och utvecklas tillsammans? Tron har blivit borttappad och även meningen för många människor. Kraven ökar på alla måsten och för många gäller det att hålla sig flytande över vattenytan, för att helt enkelt orka med att leva. Om det plötsligt inträffar något där man får en valmöjlighet att förändra sitt liv så springer många. Att förneka inspirationen, nyfikenheten, är att förneka syftet med sitt eget liv. Ingenting finns till bara för att. Även om det är enkelt att tro det, så räcker det inte. Det enda som händer är att man kanske går miste om allt det där fina som väntar och gör tillvaron mer rik..