Snart har det gått ett helt år sedan jag flyttade in här i min nya lägenhet, i den andra sidan av staden.
Det fanns en enda lägenhet ledig på bostadsförmedlingen.
Ödet gav mig den här lägenheten, i samma fyrkant som jag bodde förut i en tidigare tillvaro.
Ska jag se det som att vara tillbaka på ruta ett, eller ska jag se det som att jag idag kan se denna plats med nya ögon, nytt hopp och att jag är på en annan plats i livet, fast på samma geografiska plats?
När jag står på balkongen och tittar ut, så ser jag min gamla uteplats i huset mittemot min balkong. När jag bodde där var min lilla pojke nyfödd. Nu fyller han fem år om en månad... Tanken slog mig, att nu när han är äldre, är ju också jag det..(?) Har tiden bara runnit iväg, eller har det hänt mycket mer än jag tror? Är jag samma människa, en bättre, klokare än då? Är jag, har jag blivit någon annan? Har jag blivit den jag trodde för fem år sedan att jag skulle bli?
Snart är det nytt år. Och alla dessa tankar över det som har varit hör nog till. Det är nu när året är som mörkast, när det är för kallt, när man är inomhus oftare, kryper in under filten, kryper upp i soffan, som det finns tid över till att reflektera över allt det här. Allt som händer har ett budskap med sig. Allt som händer året runt. Varenda dag och varenda tillfälle, när en tanke föds, så kommer budskapen. Tecknen, då man har möjlighet att välja rätt, att välja om...Om man bara väljer att se dem. Tecknen som kommer i vardagen. Tecknen som besvarar alla inneboende frågor om allt mellan himmel och jord. Om mig själv, och om andra..Om hur, och vart jag vill eller ska vara för mig själv. Nu finns det tid att fundera. När det inte finns några blommande träd att gömma sig bakom, eller en stekande sol på stranden att gömma sig under. Nu är det jag och vintermörkret. Och nu finns det tid. När det känns som om tiden står stilla och när det känns som om att det händer verkligen igenting nytt. Det är då det händer som mest.
Det finns ett budskap i allt. Precis allt. Nu när jag tänker på året som gått så ser jag ett mönster. Tänk om det vore så lätt att man alltid var medveten medans det hände. Vilket jobb det är att verkligen ta vara på ögonblicken, då svar svävar i luften framför ens ögon... För tecknen och budskapen gör allt för att bli uppmärksammade. Som idag när Jens ringde efter att han skjutsat sina barn.. Han nämnde att han blivit skräckslagen efter att nästan kört på en uggla.. Var det han som körde vid ugglan just då, eller var det ugglan som kom till honom? Även djur har budskap med sig, frågan är bara om vi vill se det, eller känna in det. Ugglan kommer med sin medicin, sitt budkap precis som alla andra djur. Hur många är det inte som tänkt en speciell tanke, eller känt en speciell känsla, då något djur plötsligt dykt upp.. en fågel på fönsterbrädet, eller fjärilen på axeln..(?) Vad ville den säga?
Är man beredd att se budskapen i vardagen så får man svar på nästan allt. Men som sagt så är det lätt att vara efterklok.. Ofta väljer man helt enkelt att inte se, att inte tolka det som sker runtomkring..
En andlig undervisning som jag var på en gång, en kvinna som arbetade med healing gav ett bra exempel på hur andevärlden jobbar för oss.. Jag citerar henne nedan:
"När du är född healer..men du kanske arbetar som brandman, så kommer du aldrig få reda på ditt syfte här på jorden.."
"Andevärlden vill hjälpa dig att förstå, så därför du kanske träffar på rätt människa, som intresserar dig för just detta".
"Andevärlden kommer med en bok om healing till dig via denne person"
"Denne person lägger den på ditt köksbord men du ser den inte"
"Andevärlden fäller krokben på dig så att du inte ska ha så bråttom förbi boken"
"Det räcker inte så andevärlden vet inte riktigt vad de ska göra för att du ska se"...
"De sätter till sist sjukdom på dig, du blir sjukskriven och går hemma.."
"Du tar dig tid att ta en titt på boken som ligger där på bordet...du öppnar den..blir intresserad".
Jag tycker detta var en bra liknelse även om den kan tyckas lite överdriven, men själva undertonen är väldigt bra. Men trots det så är det ju inte det som ska behövas. Att bli satt med sjukdom för att man ska förstå, men det stämmer i många fall utifrån hur man definerar ordet sjukdom..
En skiljsmässa, en kris, kan få världen att rasa, men plötsligt reser man sig och upptäcker ett helt nytt sätt att leva, som man aldrig hade upptäckt om man inte skiljt sig..
Man vet vad man har, men inte vad som väntar runt hörnet.
Alla dolda budskap finns det en meningen med att de är just det.. DOLDA. Hur vore det om man inte var skaparen av sin egen verklighet.. När kriser kommer har man möjlighet att välja. Man ställs inför ett val, sen är det upp till en själv om man tar ansvar för det valet eller inte. Men en sak har jag lärt mig och det är att ens känsla är rätt oavsett hur verkligheten ser ut. Oavsett hur den värderas av andra eller om det passar in, så är ens känsla rätt. Det man känner beror på ett och annat och man ska alltid lyssna till sin känsla.. Man får möjlighet att granska vad det är som känns fel, om det är det som det handlar om.
Jag har ofta haft en känsla av att inte tillhöra planeten jorden..Haft en känsla av att längta till något annat. Aha tänker universum, hon vill få möjlighet att ta sig till olika sätt att leva. Är det därför som jag stött på så mycket olika typer av struligt folk? Kanske.. Man drar till sig det man själv är. Fast det egentligen borde vara motsatsen...Lite humor över det hela om man tänker efter..
När jag suttit i soffan framför bollibompa en mörk decemberkväll med min lilla femåring så har jag känt att vad mer kan man önska än det här?
Jo att kanske själv få vara fem år för en stund...(?) Bara vara fullkomligt i nuet, utan krav, utan jämförelse, utan värderingar. Bara tecknad film, en fredag med en mamma som poppar popcorn.. Tryggheten i vuxenlivet är mycket svårare.. Det enkla livet är så mycket svårare som vuxen.. Världen knackar liksom på utanför och vill komma in. Många hävdar att det är ett ständigt sökande. Att söka efter mer. Är det verkligen det som det handlar om? Eller kanske är det motsatsen? Att inte söka alls? Att bara vara? Men så länge man känner i hjärtat att det finns något mer...Det finns något mer för mig..Så är det bara att be om fler tecken. Tydligare tecken som jag kan känna in, så jag vet åt vilket håll jag ska gå..Mycket väntar att bli upptäck..och det är spännande i sig, men det vore även spännande att känna spänning i att göra ingenting och bara kunna låta dagen komma och gå. En tanke och en känsla man aldrig ska acceptera att känna eller tänka det är så enkelt som det här: So...This is it? Ett budskap som är långt ifrån okej. Man ska aldrig aldrig aldrig acceptera att må dåligt eller att känna sig förbisedd! Inte heller förbisedd av sig själv, och det blir man, om man inte vill eller orkar känna in sina egna känslor.. Det är dags att släppa tryggheten och de trygga tankarna man är van vid och bara hoppa, lyfta upp sig själv och kanske pröva något nytt..(?)
Det fanns en enda lägenhet ledig på bostadsförmedlingen.
Ödet gav mig den här lägenheten, i samma fyrkant som jag bodde förut i en tidigare tillvaro.
Ska jag se det som att vara tillbaka på ruta ett, eller ska jag se det som att jag idag kan se denna plats med nya ögon, nytt hopp och att jag är på en annan plats i livet, fast på samma geografiska plats?
När jag står på balkongen och tittar ut, så ser jag min gamla uteplats i huset mittemot min balkong. När jag bodde där var min lilla pojke nyfödd. Nu fyller han fem år om en månad... Tanken slog mig, att nu när han är äldre, är ju också jag det..(?) Har tiden bara runnit iväg, eller har det hänt mycket mer än jag tror? Är jag samma människa, en bättre, klokare än då? Är jag, har jag blivit någon annan? Har jag blivit den jag trodde för fem år sedan att jag skulle bli?
Snart är det nytt år. Och alla dessa tankar över det som har varit hör nog till. Det är nu när året är som mörkast, när det är för kallt, när man är inomhus oftare, kryper in under filten, kryper upp i soffan, som det finns tid över till att reflektera över allt det här. Allt som händer har ett budskap med sig. Allt som händer året runt. Varenda dag och varenda tillfälle, när en tanke föds, så kommer budskapen. Tecknen, då man har möjlighet att välja rätt, att välja om...Om man bara väljer att se dem. Tecknen som kommer i vardagen. Tecknen som besvarar alla inneboende frågor om allt mellan himmel och jord. Om mig själv, och om andra..Om hur, och vart jag vill eller ska vara för mig själv. Nu finns det tid att fundera. När det inte finns några blommande träd att gömma sig bakom, eller en stekande sol på stranden att gömma sig under. Nu är det jag och vintermörkret. Och nu finns det tid. När det känns som om tiden står stilla och när det känns som om att det händer verkligen igenting nytt. Det är då det händer som mest.
Det finns ett budskap i allt. Precis allt. Nu när jag tänker på året som gått så ser jag ett mönster. Tänk om det vore så lätt att man alltid var medveten medans det hände. Vilket jobb det är att verkligen ta vara på ögonblicken, då svar svävar i luften framför ens ögon... För tecknen och budskapen gör allt för att bli uppmärksammade. Som idag när Jens ringde efter att han skjutsat sina barn.. Han nämnde att han blivit skräckslagen efter att nästan kört på en uggla.. Var det han som körde vid ugglan just då, eller var det ugglan som kom till honom? Även djur har budskap med sig, frågan är bara om vi vill se det, eller känna in det. Ugglan kommer med sin medicin, sitt budkap precis som alla andra djur. Hur många är det inte som tänkt en speciell tanke, eller känt en speciell känsla, då något djur plötsligt dykt upp.. en fågel på fönsterbrädet, eller fjärilen på axeln..(?) Vad ville den säga?
Är man beredd att se budskapen i vardagen så får man svar på nästan allt. Men som sagt så är det lätt att vara efterklok.. Ofta väljer man helt enkelt att inte se, att inte tolka det som sker runtomkring..
En andlig undervisning som jag var på en gång, en kvinna som arbetade med healing gav ett bra exempel på hur andevärlden jobbar för oss.. Jag citerar henne nedan:
"När du är född healer..men du kanske arbetar som brandman, så kommer du aldrig få reda på ditt syfte här på jorden.."
"Andevärlden vill hjälpa dig att förstå, så därför du kanske träffar på rätt människa, som intresserar dig för just detta".
"Andevärlden kommer med en bok om healing till dig via denne person"
"Denne person lägger den på ditt köksbord men du ser den inte"
"Andevärlden fäller krokben på dig så att du inte ska ha så bråttom förbi boken"
"Det räcker inte så andevärlden vet inte riktigt vad de ska göra för att du ska se"...
"De sätter till sist sjukdom på dig, du blir sjukskriven och går hemma.."
"Du tar dig tid att ta en titt på boken som ligger där på bordet...du öppnar den..blir intresserad".
Jag tycker detta var en bra liknelse även om den kan tyckas lite överdriven, men själva undertonen är väldigt bra. Men trots det så är det ju inte det som ska behövas. Att bli satt med sjukdom för att man ska förstå, men det stämmer i många fall utifrån hur man definerar ordet sjukdom..
En skiljsmässa, en kris, kan få världen att rasa, men plötsligt reser man sig och upptäcker ett helt nytt sätt att leva, som man aldrig hade upptäckt om man inte skiljt sig..
Man vet vad man har, men inte vad som väntar runt hörnet.
Alla dolda budskap finns det en meningen med att de är just det.. DOLDA. Hur vore det om man inte var skaparen av sin egen verklighet.. När kriser kommer har man möjlighet att välja. Man ställs inför ett val, sen är det upp till en själv om man tar ansvar för det valet eller inte. Men en sak har jag lärt mig och det är att ens känsla är rätt oavsett hur verkligheten ser ut. Oavsett hur den värderas av andra eller om det passar in, så är ens känsla rätt. Det man känner beror på ett och annat och man ska alltid lyssna till sin känsla.. Man får möjlighet att granska vad det är som känns fel, om det är det som det handlar om.
Jag har ofta haft en känsla av att inte tillhöra planeten jorden..Haft en känsla av att längta till något annat. Aha tänker universum, hon vill få möjlighet att ta sig till olika sätt att leva. Är det därför som jag stött på så mycket olika typer av struligt folk? Kanske.. Man drar till sig det man själv är. Fast det egentligen borde vara motsatsen...Lite humor över det hela om man tänker efter..
När jag suttit i soffan framför bollibompa en mörk decemberkväll med min lilla femåring så har jag känt att vad mer kan man önska än det här?
Jo att kanske själv få vara fem år för en stund...(?) Bara vara fullkomligt i nuet, utan krav, utan jämförelse, utan värderingar. Bara tecknad film, en fredag med en mamma som poppar popcorn.. Tryggheten i vuxenlivet är mycket svårare.. Det enkla livet är så mycket svårare som vuxen.. Världen knackar liksom på utanför och vill komma in. Många hävdar att det är ett ständigt sökande. Att söka efter mer. Är det verkligen det som det handlar om? Eller kanske är det motsatsen? Att inte söka alls? Att bara vara? Men så länge man känner i hjärtat att det finns något mer...Det finns något mer för mig..Så är det bara att be om fler tecken. Tydligare tecken som jag kan känna in, så jag vet åt vilket håll jag ska gå..Mycket väntar att bli upptäck..och det är spännande i sig, men det vore även spännande att känna spänning i att göra ingenting och bara kunna låta dagen komma och gå. En tanke och en känsla man aldrig ska acceptera att känna eller tänka det är så enkelt som det här: So...This is it? Ett budskap som är långt ifrån okej. Man ska aldrig aldrig aldrig acceptera att må dåligt eller att känna sig förbisedd! Inte heller förbisedd av sig själv, och det blir man, om man inte vill eller orkar känna in sina egna känslor.. Det är dags att släppa tryggheten och de trygga tankarna man är van vid och bara hoppa, lyfta upp sig själv och kanske pröva något nytt..(?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar