Jag tror vi har själagrupper som vi tillhör. Jag tror att de människor vi tillhör, som är vår "familj", de har vi träffat förut, i tidigare liv och på andra platser.
Människor som är menade för var och en av oss att leva med.
Även djur som kommer till oss i livet, som vi känner samhörighet med, och som vi väljer att ta in i vår familj.
Jag tror att vi i livet hittar dessa själar som vi är förenade med, som vi känner sympati med kommer till oss då när vi är redo att släppa dem som vi mött men som inte är bra för oss, eller som vi känner oss färdiga med. Vissa själar vi möter kanske helt enkelt är våra ledsagare, våra vägvisare till de som vi verkligen letar efter. De som är rätt för oss.
Hur många gånger har du och jag inte sagt "Om jag inte hade lämnat relationen med X så hade vi aldrig mötts..."?
Det kan vara svårt att förstå detta dom dagar då allting känns tungt. Alla människor vi möter är inte menade att stanna kvar i våra liv hela livet. Vissa människor möter vi för att helt enkelt lära oss förstå en hemlighet, eller att leda oss till våra "självsfränder", som vi söker och känner samhörighet med. Det vi kallar slumpen, som egentligen är andevärlden som står vid sidan och puffar oss i rätt rikting. Slumpen som hjälper oss att hitta vägen till det bättre. Men det är inte alltid vi är mogna att ta det steget. Det är inte alltid som vi är redo att lämna vissa relationer och relationsminnen som sitter i oss. Det är en process som måste genomgås, som ska lära dig och mig någonting om oss själva. Det är som många andliga mästare säger, att vi utsätts för en viss typ av människor, för en viss typ av situationer i livet, tills vi lär oss hemligheten.
Jag tror att när man förstår detta, och inser sitt egenvärde, när man börjar bejaka sig själv, och växa i relationer, och inte vara rädd att se tillbaka på det som varit, vad en del av dessa vägvisare gjort mot dig och mig, vad meningen var med att lämna i kärlek och gå vidare, när man förstår detta så börjar man resa sig och öppna sig för sin själsgrupp. Lika söker lika, även om det inte ser så ut. Om du och jag är osäkra på vilka vi är, och vad vi får ut av varandra som är så olika, så kan det helt enkelt vara så att det är själen inom som söker en sympatisjäl. Man drar till sig det man själv är. När man är på trappan till växande, kan det hända att vägvisare dyker upp och gör en påmind om att man egentligen är någon annan.
Verkar detta märkligt? Se dig omkring i ditt liv. Se på vilket sätt vissa människor påverkat dig. Vilka har lyft dig? Vilka litar du på? Vilka har sårat dig? De människor, de själar som är menade för dig, de stannar kvar och finns för dig automatiskt. De människor som är menade att gå sin väg, så låt dem gå. Då är de ändå inte de själar som är ämnade för dig att ha i ditt liv. De är inte din själagrupp.
Din och min mamma kanske var vår syster eller bror i ett tidigare liv. De svaren kan ingen sätta fingret på. Men om man begrundar...? Vi behövde lära oss en gemensam läxa, en hemlighet av varandra..
Även fast själen vet detta, och äger en högre medvetandenivå och intelligens så vill vi gärna opponera oss inför det sanna valen i våra liv. Vi vill gärna klamra oss fast vid människor som är redo att lämna, vi vill gärna bibehålla kontakten med människor som inte gynnar vår andliga personliga utveckling. Vi vill hjälpa dem som utnyttjar oss emotionellt, som är på en annan plats i sin egen utveckling. Vi vill övertyga människor om vår kunskap, trots att de väljer att inte lyssna på dig och mig. Allt detta till en nytta av att lära sig sin egen hemlighet, att finna det rätta spåret till de rätta människorna, den själagrupp som är vår. Vi väntar på varandra. Det finns människor för både dig och mig, men det är svårt att finna dem så länge vi inte lämnar utrymme för dem. Det är svårt att finna de människor som är de rätta för dig och mig så länge vi klamrar oss fast i relationer vi inte egentligen tillhör. Själen vet, och själen minns. Lyssna till vad den vill berätta, för den har svaren. Själen skannar av andra själar. Den vet vad som är rätt och fel. Lyssna till känslan för den är en av våra viktigaste vägvisare. Vår viktigaste tillgång, vårt minnesbibliotek. Själen har svar på om vi är på väg till en annan riktning. Till andra männiksor att ha i vårt liv. Var öppen för den vägen, så kommer du och jag att hitta hem.
Människor som är menade för var och en av oss att leva med.
Även djur som kommer till oss i livet, som vi känner samhörighet med, och som vi väljer att ta in i vår familj.
Jag tror att vi i livet hittar dessa själar som vi är förenade med, som vi känner sympati med kommer till oss då när vi är redo att släppa dem som vi mött men som inte är bra för oss, eller som vi känner oss färdiga med. Vissa själar vi möter kanske helt enkelt är våra ledsagare, våra vägvisare till de som vi verkligen letar efter. De som är rätt för oss.
Hur många gånger har du och jag inte sagt "Om jag inte hade lämnat relationen med X så hade vi aldrig mötts..."?
Det kan vara svårt att förstå detta dom dagar då allting känns tungt. Alla människor vi möter är inte menade att stanna kvar i våra liv hela livet. Vissa människor möter vi för att helt enkelt lära oss förstå en hemlighet, eller att leda oss till våra "självsfränder", som vi söker och känner samhörighet med. Det vi kallar slumpen, som egentligen är andevärlden som står vid sidan och puffar oss i rätt rikting. Slumpen som hjälper oss att hitta vägen till det bättre. Men det är inte alltid vi är mogna att ta det steget. Det är inte alltid som vi är redo att lämna vissa relationer och relationsminnen som sitter i oss. Det är en process som måste genomgås, som ska lära dig och mig någonting om oss själva. Det är som många andliga mästare säger, att vi utsätts för en viss typ av människor, för en viss typ av situationer i livet, tills vi lär oss hemligheten.
Jag tror att när man förstår detta, och inser sitt egenvärde, när man börjar bejaka sig själv, och växa i relationer, och inte vara rädd att se tillbaka på det som varit, vad en del av dessa vägvisare gjort mot dig och mig, vad meningen var med att lämna i kärlek och gå vidare, när man förstår detta så börjar man resa sig och öppna sig för sin själsgrupp. Lika söker lika, även om det inte ser så ut. Om du och jag är osäkra på vilka vi är, och vad vi får ut av varandra som är så olika, så kan det helt enkelt vara så att det är själen inom som söker en sympatisjäl. Man drar till sig det man själv är. När man är på trappan till växande, kan det hända att vägvisare dyker upp och gör en påmind om att man egentligen är någon annan.
Verkar detta märkligt? Se dig omkring i ditt liv. Se på vilket sätt vissa människor påverkat dig. Vilka har lyft dig? Vilka litar du på? Vilka har sårat dig? De människor, de själar som är menade för dig, de stannar kvar och finns för dig automatiskt. De människor som är menade att gå sin väg, så låt dem gå. Då är de ändå inte de själar som är ämnade för dig att ha i ditt liv. De är inte din själagrupp.
Din och min mamma kanske var vår syster eller bror i ett tidigare liv. De svaren kan ingen sätta fingret på. Men om man begrundar...? Vi behövde lära oss en gemensam läxa, en hemlighet av varandra..
Även fast själen vet detta, och äger en högre medvetandenivå och intelligens så vill vi gärna opponera oss inför det sanna valen i våra liv. Vi vill gärna klamra oss fast vid människor som är redo att lämna, vi vill gärna bibehålla kontakten med människor som inte gynnar vår andliga personliga utveckling. Vi vill hjälpa dem som utnyttjar oss emotionellt, som är på en annan plats i sin egen utveckling. Vi vill övertyga människor om vår kunskap, trots att de väljer att inte lyssna på dig och mig. Allt detta till en nytta av att lära sig sin egen hemlighet, att finna det rätta spåret till de rätta människorna, den själagrupp som är vår. Vi väntar på varandra. Det finns människor för både dig och mig, men det är svårt att finna dem så länge vi inte lämnar utrymme för dem. Det är svårt att finna de människor som är de rätta för dig och mig så länge vi klamrar oss fast i relationer vi inte egentligen tillhör. Själen vet, och själen minns. Lyssna till vad den vill berätta, för den har svaren. Själen skannar av andra själar. Den vet vad som är rätt och fel. Lyssna till känslan för den är en av våra viktigaste vägvisare. Vår viktigaste tillgång, vårt minnesbibliotek. Själen har svar på om vi är på väg till en annan riktning. Till andra männiksor att ha i vårt liv. Var öppen för den vägen, så kommer du och jag att hitta hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar