Min tolkning av healing är att det är helt enkelt en process som börjar inifrån. Den pågår ständigt och det är en trappa inom sig som man stiger högre och högre uppför om man är villig att bli hel. Det börjar inifrån sig själv. Healing går inte att söka i det yttre. Det spelar ingen roll vilken typ av healing man använder för det är upp till en själv att göra jobbet. Psykologiskt och själsligt måste jag själv ta ansvar för mitt liv. Hur jag hanterar olika situationer i livet, hur jag mår utefter det. Om jag själv tar tag i mina bekymmer som sitter inombords kan jag utvecklas och läka mig själv. Metoden jag använder vilken typ av healing jag använder är egentligen oväsentlig, huvudsaken att jag går in för det jag gör, att jag är villig att vilja bli en bättre människa för mig själv och andra, och att helt enkelt att välja att leva i harmoni med mig själv och min kropp.
När jag själv är villig att ta steget och gräva i mina orsaker till ett mående, då först börjar healingen processa och sättas igång. När jag själv är öppen för det positiva och varma så sker det automatiskt. Om jag inte tror att jag kan hela mig själv och inte tror på den läkande kraften i alla former, så ger heller inte healingen något resultat.
Att gå kurser i healing är spännande och att utöva healing hjälper bara om man är redo för den.
Healing består av läkande energi, men om jag inte är mottaglig för att förändra mig själv till den bättre, kommer jag ändå stå kvar på ruta ett i mitt liv. Det finns människor som använt sig av healing i flera år men ändå inte känner sig hela, kanske rent av känner sig mer splittrade än någonsin..Att inte leva som man lär helt enkelt. Saker och ting som dök upp kanske man inte var redo att möta, eller ta itu med och sen faller man tillbaka, till dit man befann sig innan.
Healing finns i allt. Att älska sin familj, att beröra, att vara ödmjuk att inte döma. Allt det som är svårt i många fall att hantera i livet, är healing. Att bryta negativitet och stress, att bry sig om sig själv och andra, att visa respekt och vördnad om sin kropp. Det är healing. Att göra goda saker, att inte låta egot ta över. egot är ett skydd, en skyddsmur för att medvetandet inte är redo att släppa in healingen. Healingen börjar nästan alltid med en healingkris. Man öppnar upp för det som legat latent inombords. Det kan vara gamla känslominnen, händelser, skuld och en massa annat negativt som egot har kamouflerat. När det väl kommer fram beroende på hur länge man gömt undan det, desto större blir healingkrisen. Healingkriser är viktiga. Och de kommer just därför att man ska bli varse om sina hinder och problem, för att sedan få en möjlighet att se sitt liv ur ett annat perspektiv och få möjlighet att välja för sig själv. Nya beslut, nya funderingar. Vad i mitt liv är det som inte fungerar..Vad är det som gör att jag inte trivs med mig själv osv.
Det spelar ingen roll om jag healar mig själv varje dag så länge jag går i samma skor som jag gjort hela tiden. Jag måste ta av mig de ingådda skorna, gå barfota, känna marken på nytt, känna efter och se mina hinder och brister. Jag ska beakta hur jag känner från insidan, vart problemet sitter och vara öppen för den positiva energin, och låta mig läkas. Det är vad healing handlar om. Healingprocessen pågår ständigt och inte endast då jag besöker en healer. En healer öppnar upp kropp och sinne, öser på med energi och sätter igång inre processer som jag sedan själv får ta tag i. En healer kan plocka fram inre problem upp till ytan för att sedan blotta dem för mig själv. Även fysiskt så påbörjas en process, man kan till och med ändra matvanor och liknande när healingen satts igång. Kroppen blir villig att läkas, och fysiska åkommor och kroppens egen läkande process hänger ihop med de inre känslominnet.
Det har ingen betydelse om jag ger mig själv healing varje dag, och fortsätter leva utanför mig själv, dvs fortsätter i samma spår som tidigare. Om livet hade varit perfekt så hade man heller inte sökt svar i healing eller känt att man behöver helas. Healing som jag nämnde tidigare, handlar om att öppna sig för det goda vara beredd att förändra sig själv och sitt liv till det bättre. Man kan gå upp några trappsteg i trappan, falla tillbaka och gå uppåt igen. Det spelar ingen roll. Huvudsaken är att man skapar sig en förväntning om att man vill kämpa med sig själv och övervinna sina brister och negativiteten som hindrar livets flöde.
Beslutar man att heala andra, så ska man må bra med sig själv i första hand och vara medveten om sig själv och vart i sin egen trappa man står. man ska vara en öppen kanal för healingenergin för att kunna hjälpa andra och det blir man som bäst när man har bejakat och lärt känna sig själv. Sina egna positiva och negativa sidor. Oavsett vilken typ av healing ja väljer att använda, så kan jag healas om jag är villig att släppa in ljuseet och inte kämpa emot detta. Allt handlar om en själv och vad man är villig att utvecklas till. Den helande kraften finns i det positiva och ljusa. Att hålla om sitt barn som har feber är healing, att säga förlåt är healing, att göra goda saker är healing, och att bejaka sig själv är healing....Och låt den inre healingen ta tid. Alla har sin egen healing att jobba med.
När jag själv är villig att ta steget och gräva i mina orsaker till ett mående, då först börjar healingen processa och sättas igång. När jag själv är öppen för det positiva och varma så sker det automatiskt. Om jag inte tror att jag kan hela mig själv och inte tror på den läkande kraften i alla former, så ger heller inte healingen något resultat.
Att gå kurser i healing är spännande och att utöva healing hjälper bara om man är redo för den.
Healing består av läkande energi, men om jag inte är mottaglig för att förändra mig själv till den bättre, kommer jag ändå stå kvar på ruta ett i mitt liv. Det finns människor som använt sig av healing i flera år men ändå inte känner sig hela, kanske rent av känner sig mer splittrade än någonsin..Att inte leva som man lär helt enkelt. Saker och ting som dök upp kanske man inte var redo att möta, eller ta itu med och sen faller man tillbaka, till dit man befann sig innan.
Healing finns i allt. Att älska sin familj, att beröra, att vara ödmjuk att inte döma. Allt det som är svårt i många fall att hantera i livet, är healing. Att bryta negativitet och stress, att bry sig om sig själv och andra, att visa respekt och vördnad om sin kropp. Det är healing. Att göra goda saker, att inte låta egot ta över. egot är ett skydd, en skyddsmur för att medvetandet inte är redo att släppa in healingen. Healingen börjar nästan alltid med en healingkris. Man öppnar upp för det som legat latent inombords. Det kan vara gamla känslominnen, händelser, skuld och en massa annat negativt som egot har kamouflerat. När det väl kommer fram beroende på hur länge man gömt undan det, desto större blir healingkrisen. Healingkriser är viktiga. Och de kommer just därför att man ska bli varse om sina hinder och problem, för att sedan få en möjlighet att se sitt liv ur ett annat perspektiv och få möjlighet att välja för sig själv. Nya beslut, nya funderingar. Vad i mitt liv är det som inte fungerar..Vad är det som gör att jag inte trivs med mig själv osv.
Det spelar ingen roll om jag healar mig själv varje dag så länge jag går i samma skor som jag gjort hela tiden. Jag måste ta av mig de ingådda skorna, gå barfota, känna marken på nytt, känna efter och se mina hinder och brister. Jag ska beakta hur jag känner från insidan, vart problemet sitter och vara öppen för den positiva energin, och låta mig läkas. Det är vad healing handlar om. Healingprocessen pågår ständigt och inte endast då jag besöker en healer. En healer öppnar upp kropp och sinne, öser på med energi och sätter igång inre processer som jag sedan själv får ta tag i. En healer kan plocka fram inre problem upp till ytan för att sedan blotta dem för mig själv. Även fysiskt så påbörjas en process, man kan till och med ändra matvanor och liknande när healingen satts igång. Kroppen blir villig att läkas, och fysiska åkommor och kroppens egen läkande process hänger ihop med de inre känslominnet.
Det har ingen betydelse om jag ger mig själv healing varje dag, och fortsätter leva utanför mig själv, dvs fortsätter i samma spår som tidigare. Om livet hade varit perfekt så hade man heller inte sökt svar i healing eller känt att man behöver helas. Healing som jag nämnde tidigare, handlar om att öppna sig för det goda vara beredd att förändra sig själv och sitt liv till det bättre. Man kan gå upp några trappsteg i trappan, falla tillbaka och gå uppåt igen. Det spelar ingen roll. Huvudsaken är att man skapar sig en förväntning om att man vill kämpa med sig själv och övervinna sina brister och negativiteten som hindrar livets flöde.
Beslutar man att heala andra, så ska man må bra med sig själv i första hand och vara medveten om sig själv och vart i sin egen trappa man står. man ska vara en öppen kanal för healingenergin för att kunna hjälpa andra och det blir man som bäst när man har bejakat och lärt känna sig själv. Sina egna positiva och negativa sidor. Oavsett vilken typ av healing ja väljer att använda, så kan jag healas om jag är villig att släppa in ljuseet och inte kämpa emot detta. Allt handlar om en själv och vad man är villig att utvecklas till. Den helande kraften finns i det positiva och ljusa. Att hålla om sitt barn som har feber är healing, att säga förlåt är healing, att göra goda saker är healing, och att bejaka sig själv är healing....Och låt den inre healingen ta tid. Alla har sin egen healing att jobba med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar