Vad är förtroende? Att känna förtroende för någon eller något inombords. Förtroende för en tanke, eller en känsla. Förtroende bygger kanske på att man känner sig trygg..
Förtroende är kanske att på något vis känna att man har kontroll över sig själv eller en situation. När kontrollen springer iväg så flyr även förtroendet, kan det vara så`?
Om jag känner efter så handlar mitt egna förtroende om att jag litar på mig själv och verkligen kan känna tillit i det jag tycker och tänker. Även i det jag gör. Om jag är trygg i mina handlingar så ger jag mig själv en känsla av förtroende som jag sedan kan ge till någon annan.
Är förtroende ett sätt att känna makt? Om jag känner förtroende för någon, betyder det då att jag känner tillit? Är det samma sak?
När jag är säker på mig själv, att jag gör rätt, att det jag känner rätt så får jag en känsla av förtroende för nuet. När jag är vilsen i saker och ting så tappar jag denna känsla. Förtroende enligt min mening är så himla viktigt. Mitt egna förtroende och att lita på mig själv och de känslor som jag har inför min egen tillvaro, bottnar i att tro på att det man känner är sanning. Ingen annan kan säga vad man ska känna och inte känna, och om man själv vänder kappan efter vinden och letar förtroende att bygga upp med någon annans hjälp, så räcker det inte till om jag själv inte kan känna det inför mig själv. Att förändra kan kännas farligt. Det är så främmande och man vet inte vad som väntar runt hörnet. När man känner att förändringen är nära, så vill man kanske helst sopa den känslan under mattan och inte kännas vid den. Men om man bara vågar ha tillit till förtroendet för sig själv och lita på sig själv i alla sammanhang, och följer vägen som man innerst inne vet är den man bör följa så växer förtroendet fram. Därav lär jag mig att både skapa och ta emot förtroende. Vad kan vara mer viktigt att lära sig än förtroende? Och när bryts det?
Förtroende är kanske att på något vis känna att man har kontroll över sig själv eller en situation. När kontrollen springer iväg så flyr även förtroendet, kan det vara så`?
Om jag känner efter så handlar mitt egna förtroende om att jag litar på mig själv och verkligen kan känna tillit i det jag tycker och tänker. Även i det jag gör. Om jag är trygg i mina handlingar så ger jag mig själv en känsla av förtroende som jag sedan kan ge till någon annan.
Är förtroende ett sätt att känna makt? Om jag känner förtroende för någon, betyder det då att jag känner tillit? Är det samma sak?
När jag är säker på mig själv, att jag gör rätt, att det jag känner rätt så får jag en känsla av förtroende för nuet. När jag är vilsen i saker och ting så tappar jag denna känsla. Förtroende enligt min mening är så himla viktigt. Mitt egna förtroende och att lita på mig själv och de känslor som jag har inför min egen tillvaro, bottnar i att tro på att det man känner är sanning. Ingen annan kan säga vad man ska känna och inte känna, och om man själv vänder kappan efter vinden och letar förtroende att bygga upp med någon annans hjälp, så räcker det inte till om jag själv inte kan känna det inför mig själv. Att förändra kan kännas farligt. Det är så främmande och man vet inte vad som väntar runt hörnet. När man känner att förändringen är nära, så vill man kanske helst sopa den känslan under mattan och inte kännas vid den. Men om man bara vågar ha tillit till förtroendet för sig själv och lita på sig själv i alla sammanhang, och följer vägen som man innerst inne vet är den man bör följa så växer förtroendet fram. Därav lär jag mig att både skapa och ta emot förtroende. Vad kan vara mer viktigt att lära sig än förtroende? Och när bryts det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar