Förtroende

Vad är förtroende? Att känna förtroende för någon eller något inombords. Förtroende för en tanke, eller en känsla. Förtroende bygger kanske på att man känner sig trygg..
Förtroende är kanske att på något vis känna att man har kontroll över sig själv eller en situation. När kontrollen springer iväg så flyr även förtroendet, kan det vara så`?
 Om jag känner efter så handlar mitt egna förtroende om att jag litar på mig själv och verkligen kan känna tillit i det jag tycker och tänker. Även i det jag gör. Om jag är trygg i mina handlingar så ger jag mig själv en känsla av förtroende som jag sedan kan ge till någon annan.
Är förtroende ett sätt att känna makt? Om jag känner förtroende för någon, betyder det då att jag känner tillit? Är det samma sak?
När jag är säker på mig själv, att jag gör rätt, att det jag känner rätt så får jag en känsla av förtroende för nuet. När jag är vilsen i saker och ting så tappar jag denna känsla. Förtroende enligt min mening är så himla viktigt. Mitt egna förtroende och att lita på mig själv och de känslor som jag har inför min egen tillvaro, bottnar i att tro på att det man känner är sanning. Ingen annan kan säga vad man ska känna och inte känna, och om man själv vänder kappan efter vinden och letar förtroende att bygga upp med någon annans hjälp, så räcker det inte till om jag själv inte kan känna det inför mig själv. Att förändra kan kännas farligt. Det är så främmande och man vet inte vad som väntar runt hörnet. När man känner att förändringen är nära, så vill man kanske helst sopa den känslan under mattan och inte kännas vid den. Men om man bara vågar ha tillit till förtroendet för sig själv och lita på sig själv i alla sammanhang, och följer vägen som man innerst inne vet är den man bör följa så växer förtroendet fram. Därav lär jag mig att både skapa och ta emot förtroende. Vad kan vara mer viktigt att lära sig än förtroende? Och när bryts det?

Allt har en början

Allting har en början. Allt som tagit slut börjar på något nytt. Man stänger till en dörr och ett fönster öppnas. Det finns ingen stagnation. Det är något som blir till när man slutar upp med att se och titta sig omkring efter nya vägar, för visst finns dem där. Det är upp till var och en att se dem och hur vi väljer att se dem.
Allting har en början. Det beror på vilket frö vi väljer att så. Sår vi missunsamhet, avundsjuka, begär, misstro, eller hopplöshet? Sår vi hopp, gränslös nyfikenhet, omsorg, medkänsla eller tålamod?
Allting har en början. När det tar slut på ett kapitel så börjar ett nytt. Ingenting är evigt. Med det vill jag mena att när livet är tungt och svårt att leva i harmoni, så finns en mening med det som vi måste se. Det är ett tecken på att någonting nytt är på gång, vi får en chans att i desperationen leta efter nya svar och möjligheter. De nya vägarna. Livet går upp och ner. Återfår vi balansen så blir vi mottagliga för de positiva förändringarna. Något nytt väntar där någonting tar slut. Det är då dags att fylla den platsen med någonting nytt, en ny insikt. Kraften till att förändra sitt liv till det bättre. Det liv som man förtjänar och den tillvaro man vill leva i. Man är inte så beroende av yttre omständigheter som man tror. Jag vet att många mår dåligt av vardagskrångel med ekonomi, ovissheter med jobb osv. kanske finns där en massa tecken på att finna något nytt? Ett tecken på att man har en större inneboende kraft än man tror? och varför blir man tilldelad det man blir tilldelad? Varför råkar vissa människor på fler ovissheter och svårigheter än andra?
Det är för att de ska öppna sina ögon. Och även ögonen i hjärtat. Vardagen gör människan förblindad ibland. En svårighet är inte alltid ett nederlag. Det är ett tecken på att någonting nytt är på väg att ta sin början. Sluta inte söka. Sluta inte kämpa vidare. Var istället mottaglig för saker och ting som sker. Lägg inte på er för mycket av det yttre omständigheterna. Den bästa lösningen är att ta ansvar för sig själv och sitt liv. Lämna spår av insikt, backa ett steg och betrakta situationer i livet som uppstår. Göm er inte för motstånden, för det är i dem vi växer och lär oss en massa nytt om oss själva, våra misstag osv. Allt har en början och varje dag är en ny chans att skapa nytt karma.